Jag är en person som totalt älskar blommor i nästan alla former som finns, precis som min mamma. Så här års är våren trädgård full med vackra blommor som doftar himmelskt. Så idag när Patrik satt klistrad framför tvn, när Finland och Ryssland mötte varandra i VM-hockey, passade jag på att roa mig ute i solen med kameran.

I helgen har Bella fått vara ute och knalla runt på gräsmattan. Nu när hon är blind så är väl det här en av de få nöjen som hon faktiskt har kvar. Jag behövde inte heller vara löjligt uppmärksam på omgivningen eftersom båda katterna var inne på verandan, och det är inga andra katter som brukar ligga och lura i buskarna på vår tomt. Så nu kunde hon helt fritt gå omkring som hon ville, och jag behövde inte bära tillbaka henne förrän hon kanske var en 5-8 meter bort.

När man är blind kan det vara läskigt att vara ute, bäst att söka skydd hos extrahusse!

Shanti får hälsa "snällt" genom glasdörren

Idag så besökte jag valparna hos uppfödaren, och de är idag precis fem veckor gamla! Med mig som sällskap hade jag käraste syster. Kvällen innan var vi inne i affären och köpte massa snask att ha med; cola och två påsar med gyfflar av olika smaker, sedan hade jag även tagit med minibaguetter hemifrån. Vi åkte hemifrån henne cirka klockan 8 på morgonen och vi hade en resa på cirka 40 mil framför oss. Strax efter att vi placerat Södertälje fick hon ett sug efter McDonalds-frukost, så vi stannade till och köpte lite. Jag är inte så överdrivet förtjust i just deras frukst av någon anledning, jag var mest sugen på en cheeseburgare men sådant serveras inte så tidigt på morgnarna.

Efter besöket på donken så tycker jag att det riktigt lång tid att ta sig dit, onödigt lång tid! Med flera rastpauser för att sträcka på benen så tog hela resan cirka 4½ timme från Stockholm till utkanten av Lidköping. Väl på plats så började vi med att ta fika innan vi gick ut i kennelhuset för att träffa valparna. När vi klev in i vardagsrummet så möttes vi av en helt underbart gullig syn, nämligen två stycken fem veckors gamla kattungar!

Jag, eller rättare sagt mitt undermedvetna, har fått en extremt dålig ovana. Majoriteten av mina drömmar har den senaste tiden antingen varit deprimerande eller rent sagt hemska. För ett tag sedab drömde jag ju att min ena syster dog av magsår, kort därefter drömde jag att Patrik dog och förra natten drömde jag att han var otrogen mot mig på nyårsafton.

På nyår i år (2011) firade vi nere i Nynäs hos en av han polare och det är där som min dröm utspelar sig. Jag drömde att jag gick runt i lägenheten och frågade efter Patrik, eftersom det var länge sedan jag sett honom. Till slut tittade jag in i sovrummet och där låg han, tyvärr naken och under en blondin. Jag kommer inte ihåg om han såg mig eller inte, men jag minns att jag bara stängde dörren och tog på mig min jacka för att sedan gå hem till Patrik. Väl där packade jag ihop alla mina saker (och saker som hade en koppling till mig) som jag hade hos honom - kläder, tandborste, hygienartiklar osv - och åkte därefter hem med tåget.

Det kändes så extremt verkligt och det är det som gör drömmen så himla obehaglig. Det är förmodligen så jag skulle agerat om det hade hänt på riktigt. Det skulle kännas som ett bättre "straff" att komma hem och se att allt är bort och på så sätt inte få chansen att förklara sig. Det finns inget att förklara när man varit otrogen, så är det bara. Men som tur är var det bara en, om än otrevlig, dröm!

Om det är någon speciell typ av människor som jag blir helt förundrad över så är det dessa människor som tuggar tuggummi med vidöppen mun på bussar och tåg. Det som förundrar mig är hur de tänker egentligen, tror de att alla i deras omgivning vill se (och inte minst höra) hur deras tummgummi tumlar omkring i deras mun? Eller märker dem inte att de tuggar med munnen öppen? Vissa har ju munnen så mycket öppen att man blir fascinerad att tuggummit inte ramlar (eller flyger) ut!

Sedan det här med smaskandet som alltid driver mig helt vansinnig. Jag har alltid hatat smaskande och när någon sitter bredvid en och smaskar som en galning kan jag inte tänka på något annat. Flera gånger har jag till och med rest mig på tåget för att byta plats. Smask smask smask SMASK!

Sorg! Elände! Styckad! Min stackars lilla Bosse har blivit kallblodigt mördad! Bosse var min älskade sugfisk i akvariet.. Han har varit med om det mesta och aldrig fått en skråma under flera år — förrän nu! Helt slaktad låg han på botten och blev tuggad på av resten av akvariets medlemmar. Bosse var akvariets coola och duktiga maskot. Nu måste jag införskaffa mig en ny sugfisk, och ge honom ett ännu mer pondusnamn än "Bosse". Måste ta och leta upp en bra akvariehandel i Uppsala. Man kan ju inte ha ett akvarium utan en sugfisk!

Bosse var också en favorit hos Patrik, eftersom det var han som fick döpa honom, så han blev väl också lite smått förkrossad när jag berättade de sorgliga nyheterna.

Nu i helgen fick jag bilder från min uppfödare på valparna, som numera är lite över fyra veckor gamla. Tänker inte dela med mig på bloggen tyvärr. När jag vet vilken valp som kommer bli min så kommer jag överösa bloggen, men fram tills dess håller jag bilderna för mig själv! Jag ska ner på besök under Kristihimmelsfärd på torsdag och då kommer valparna vara fem veckor. Med mig kommer jag ha syster, så det kommer bli en rolig roadtrip känner jag!

Av någon konstig anledning verkar det alltid som om djur föredrar att ligga i små trånga lådor, trots att det finns större - och bekvämare - platser att ligga på. Jag hade en låda liggande i sängen som jag hade tänkt att flytta på, men innan så tog jag bort locket för att se att jag inte glömt lägga i allt i lådan. Så medan jag kollar det hinner Zeta komma och komma underfund med att den där tomma locket till lådan var en alldeles förträfflig plats att ligga och ta sig en lur i!

Jag menar, varför ligga i en stor och mjuk säng med dunkuddar när man kan ligga i en liten och trång kartonglåda?

Ikväll gick faktiskt jag och mamma på bio och såg den nya filmen med Johnny Depp, Dark Shadows, där han har huvudrollen som en vampyr. Vi invigde även också biosalongen som finns här i Tierp, men jag måste medge att den var väldigt begränsad. De kunde exempelvis inte ta kort, utan man var tvungen att ha kontanter. Hur ofta springer man idag runt med kontanter på sig?

Hur som helst så var det en ganska mysig bio, liten och extremt folktom. Det var inte så dyrt heller, 90 kr för en biljett! Filmen tycker jag för övrigt var kanonbra! Johnny Depp lyckas alltid att dra komik över allt han gör, och denna film var inte ett undantag. Det var massa roliga moment som både jag och mamma tjöt av skratt över. Var kanske en aning diffus handling men utöver det så var den väldigt prisvärd att se tycker jag.

Nu är äntligen den värsta delen av kandidatarbetet över! Idag hade jag min redovisning och det gick ganska bra, även om det förmodligen var en av de mest skräckinjagande ögonblicken i mitt liv. Jag har aldrig gillat att stå i centrum, så att stå och redovisa helt själv framför klassen, ens handledare samt examinatorn var lite en "aning" nervöst. Men det gick jättebra när man väl kommit igång och jag kom ihåg det mesta som jag hade tänkt att säga. Examinatorn hade inte så mycket att påpeka vad gällande delar som jag borde ändra, det enda var att arbetet tydligen blivit lite för långt så jag ska korta ned det en aning. Kändes jättebra att hon inte pekade mycket för då känns det som om man gjort ett bra jobb!

Fanns andra vars examinatorer hade hur mycket som helst att kommentera.. Kändes bra att det inte hände mig! Men som sagt nu är det värsta över, arbetet är godkänt av handledaren och redovisningen är över. Nu ska jag bara rätta till det som examinatorn påpekat och så är det klart! Kanske ska nämna att jag ändrat namnet på arbetet, jag har döpt om det till "Renen - en framtida mjölkproducent?" för att få det att låta lite mer catchigt.

Jag är vanligen en glad och snäll person, men om jag blir riktigt förbannad förvandlas jag till den ulitmata bitchen och blir fruktansvärt långsint. En av dem som nu slagit på min bitchknapp är kursledaren för kandidatarbetena som vi håller på med.

Vi hade en deadline till den 30 april, och minst hälften av klassen var klara tills det datumet. Sedan får vi höra via klassidan på facebook att han hade förlängt deadlinen till den 2 maj istället. Det var någon som mejlat och frågat, och som sedan postat lärarens svar på fb. Det var ju orättvist mot oss andra som blivit klara i tid, men man kom över det fort. Men sedan på onsdag kväll får alla i klassen ett mejl från honom där han skriver att han förlängt tiden ytterligare till den 7 maj för att vissa inte hunnit klart. Då blev man fasen förbannad, en deadline finns av en anledning!

Utöver deadlinesuppskjutningarna så har han under arbetes gång kommit på nya saker att lägga till i instruktionerna. Instruktionerna ska vara klara redan från början och om han därefter bestämmer sig för att lägga till ny information är det hans problem, för vi har ingen skyldighet att följa det eftersom det inte officiellt står i instruktionerna.

Men det som fick mig att byta till min bitchiga personlighet mot honom var att han igår kväll skickade ett mejl till mig och sa att jag hade fått en ny opponent (den vars arbete jag ska opponera på och vice versa), och redovisningarna börjar imorgon! Jag hade redan förberett mig på att opponera ett annat arbete som jag blivit tilldelad till, och nu måste jag läsa in ett helt nytt arbete på 14 sidor på bara 1 dag! Kunde inte läsa något igår för då pluggade jag till dagens tenta. Riktigt upprörd skickade jag ett utskällande mejl tillbaka, och nu idag hade jag fått ett svar tillbaka där han (på knackig svenska) försökte få det hela till mitt fel. Skickade ytterligare ett bitchigt svar tillbaka, så ska se vad han svarar..

Där påpekade jag alla fel han har gjort, och att det är professionellt och respektlöst mot oss studenter, och liknande saker. Allt jag skriver är sant (även om jag framförde det på ett elakt sätt) så han kan egentligen inte säga emot det. Moahaha vad skönt det kändes att sätta muppen på plats..

Tro inte att jag är den enda som är ond mot honom, praktiskt taget alla i klassen har skickat arga mejl till honom om fel han gjort och liknande. En sak är säker - han kommer knappast få fortsätta att hålla i kursen nästa år efter vad vi i klassen kommer att skriva i kursutvärderingen. Jag kommer då aldrig tycka om den där människan efter det här, och kommer sannerligen aldrig vara trevlig mot honom. Har en person slagit på min bitchknapp är den väldigt svår att slå av igen.

Nu under helgen så har Lena varit med Anton (Almanza rush hour) och Mike (Almanza tough enough) på utställningar på Gotland. Igår fick tydligen Mike ett reserv-cert, och Anton gick tyvärr utan Hp. Anton har tydligen utvecklat ett överbett så det kommer inte bli något utställningskarriär för honom.

Idag däremot så ringde Lena tidigt som attan och meddelade att Mike hade blivit placerad som andra bästa hane och fått ett cert, vilket innebär att han nu har två stycken. För er som inte är så insatta i utställningsvärlden så är "målet" att bli champion, vilket man blir efter att ens hund tagit tre cert.

Idag är valparna tre veckor fyllda! Pratade med uppfödaren tidigare idag och  nu börjar fläckarna bli mer framträdande och hörseltesterna är visst i full gång.  Vi bokade även in ett besök kring Kristihimmelsfärd, när valparna är fem veckor gamla. Dock skulle han försöka hinna med att ta foton på de små liven och sedan mejla dessa till mig. Ska bli så spännande att se hur de ser ut!

Imorse kravlade jag mig upp för att ta bilen till verkstaden. Det ble några riktigt svettiga minuter då det var första gången som jag var tvungen att backa ut ur garaget. Jag tycker att garaget är ohyggligt smalt och det känns som om man ska ta i med speglarna, så jag har aldrig vågat vare sig köra in eller backa ut. Med andra ord var det mamma som kärde in bilen igår, men eftersom hon hade åkt till jobbet imorse hade jag inte direkt något val.

Så körde ner bilen till verkstaden och jag måste då säga att jag hade en extrem tur då de lyckades få in en tid åt mig redan idag! Jag skulle lämna bilen på plats och komma tillbaka till runt klockan 16. Det blev en rask promenad tillbaka hem för min del, och sedan var man ju tvungen att gå tillbaka också. Sammanlagt kanske lite mer än en timmes promenerande, vilket var väl behövt!

Det var inte så roligt att komma och hämta bilen, för då var jag tvungen att betala... Tydligen hade inte fönstret hoppat "ur eld" utan själva fästena som håller i rutan hade spruckit så verkstaden var tvungen att byta ut hela hissmekanismen, varav bara reservdelen kostade över 1000 kr. Att verkstaden sedan har en timavgift på 1000 kr gjorde inte heller saken bättre. Men nu funkar eländet i alla fall, och jag blev 2254 rikstaler fattigare.

Ytterligare ett problem med Silver. Enda sedan jag tog över vårdnaden av honom känns det som om det bara händer eländiga saker! Nu har startmotorn gått sönder och dessutom hände en minst sagt "underhållande" och ovanlig sak när jag var i Uppsala idag. Jag tog bilen till Uppsala för att mamma ville att jag skulle in på Plantagen för att köpa stenplattor. Så när jag skulle börja åka mot Plantagen efter skolan lyckades jag först få Julia att följa med, och det var tur det! När vi satte oss i bilen var det som att sätta sig i en ugn, så jag drog ner rutorna för att bara lufta ur bilen lite snabbt.

När jag drog upp rutorna igen så hördes ett knäckande ljud på fönstret på förarsidan. Jag testade att dra ner det igen för det lät som om fönstret sprack. När jag drog upp det igen så gick det inte hela vägen utan stannade när det var 2-3 cm kvar. När jag klickade ner den denna gång så tippade glaset ur sitt fäste och bokstavligt talat DÖK ner i dörren. Lite halvt panikartat (från både mitt och Julias håll) så började jag ringa runt men givetvis svarar aldrig folk när man som mest behöver få tag på dem.

Efter mycket muttrande från mig och Julia så åkte vi till Plantagen ändå, så satt Julia kvar och vaktade bilen medan jag sprang in och plockade på mig stenplattorna som mamma ville ha. Efter att jag skjutsat hem Julia så satt vi båda två och lapade sol tills klockan blev ungefär 17, då var det dags för mig att börja röra mig hemåt. Julia var underbar nog att skänka mig ett par öronproppar att ha så att man skulle kunna behålla hörseln av att åka med ett öppet fönster på motorvägen ;)

Dessutom på vägen hem stannade jag till i Storvreta för att plocka upp en gallerbur som jag köpt billigt och bra. Begagnad i toppenskick (90x60x65 cm) för endast 200 kr! Vägen hem efter det var en plåga kan jag meddela. Öronpropparna hjälpte dock sjukt mycket, hade jag inte haft dem hade jag nog saktat ner och kört i 50 km/h hela vägen hem. Fastän jag hade öronpropparna så kunde jag ju höra smällandet från vinden (dock inte så högt) så jag drog på radion och praktiskt taget sprängde högtalarna för att överrösta ljudet.

När jag kom hem var ju givetvis verkstaden stängd så bilen får stå inne i garaget över natten så kör jag förbi imorgon och hör hur mycket de vill ha för att laga skiten. Rutan är förmodligen inte trasig (hoppas jag iaf) så det blir förhoppningsvis inte allt för dyrt.

Att eländiga saker händer när allt arbetsfolk är ledigt! Igår när jag kom in i badrummet så upptäckte jag att det var en massa vatten som låg på golvet (jag klev nämligen i det). Efter att jag torkat upp det så försökte jag lokalisera var det kom ifrån, och upptäckte att det rann från en liten lucka som finns i väggen bredvid toaletten. Min första tanke var ju att toaletten hade börjat läcka, men så var det inte.

Efter att jag skruvat loss luckan såg jag att det sakta sakta rann vatten från ett av rören. Efter som det rann så lite åt gången tänkte jag inte så mycket på det utan la en handduk på golvet nedanför, och tänkte vänta tills mamma kom hem för att fråga vad vi skulle göra. Vet inte riktigt om det går på hemförsäkringen eller om det är något som bostadrättsföreningen ska ta hand om. Men för att inte göra saken värre så använder vi inte badrummet på övervåningen, och helt plötsligt idag började det strila vatten från läckan så nu måste vi verkligen hitta en rörmockare. Givetvis så ska detta hända på valborg då varenda människa är ledig! Vi har lagt ut fler handdukar nu och hoppas på att röret kommer hålla tills imorn eller på torsdag.

Igår mumsades det på riktig husmanskost för första gången på länge! Är ytterst sällan vi äter det här hemma av någon konstig anledning.. Det är riktigt synd för det är ju så ruskigt gott!

Idag kändes det verkligen att det var vår! Solen sken och bringade med sig härliga 18 graders värme i solen. Visst att det blåste lite men det var i alla fall varma vindar så man frös inte. Den senaste månaden har det inte varit så många dagar där värmen har legat i sig så alla växter har inte riktigt kommit igång, men efter helgens värme kommer det nog hända saker här i trädgården!

Nu när man kunde vara ute utan att risker att bli blöt av regn, eller frysa på grund av kalla vindar, passade jag på att ta med mig kameran på en liten rundtur i trädgården. Även om det mesta har blivit försenat så har lite kommit upp; tulpaner, krokusar, vitsippor, blåsippor... Något som verkligen skriker vår är när man börjar se fjärilar och nyckelpigor på vift.

Idag var jag på möte med handledaren för att gå igenom mitt arbete. Vi satt i två timmar och kom igenom hela sammanfattningen, introduktionen och diskussionen. Vi hann bara med vissa delar av huvudtexten men jag fick med mig hennes kladdpapper på saker att fixa, vilket är det jag har hållt på med de senaste timmarna. Grejen är att det är så sjukt svårt att se vad det är hon har skrivit! Vissa personer har en sådan speciell handstil att det bara är personen i fråga som kan läsa det som skrivits, tyvärr tillhör min handledare den kategorin av människor. Både jag och mamma har suttit och försökt lista ut vad det är hon har skrivit men på vissa ställen går det helt enkelt inte!

Där det inte går att tyda något mer än några enstaka ord ur en mening har jag antingen hoppat över att rätta till eller så ändrar jag bara lite grann på meningen och hoppas att det var det hon menade. Hade jag kunnat se vad hon skrivit för kommentarer hade jag förmodligen varit klar för flera timmar sedan. Suck!

Deadlinen för kandidatarbetet närmar sig alldeles för fort! På måndag ska arbetet vara klart och godkänt av handledaren innan det skickas in till examinatorn. Jag är väl nästan klar med arbetet, all text är på plats så nu ska bara min handledare kika igenom det och ge förslag på saker att ändra eller lägga till. Förhoppningsvis får jag svar till imorgon eftermiddag och att vi kan ses på fredag för att gå igenom det tillsammans. Panik panik panik.. Kan inte förstå hur "all tid i världen" försvann så himla fort?!

Den senaste tiden har jag lagt märke till att Bella (min råtta) haft sårskorpor i ansiktet och jag har kliat mig själv i huvudet under tankarna om var hon kan ha fått dem ifrån. Hon började också sluta med att klättra upp och sätta sig på sin favoritplats högst upp i sitt klätterträd som står ovanpå buren. Sen började jag att fundera och efter mycket noggranna observationer under helgen har jag konstaterat att Bella har blivit blind! Pusselbitarna föll helt plötsligt på plats..

Så nu har jag kämpat för att handikappsanpassa hennes bur så att hon i alla fall kan röra sig utan att råka gå in i vassa saker. Hon har blivit lite risig på sista tiden men att hon skulle gå och bli blind hade jag aldrig ens tänkt tanken på! Detta är det andra blinda djuret vi haft här hemma.. Den förra var vår gamla katt, Kubiken, som 17 år gammal tappade synen. Men han levde på ytterligare 2½ år till innan han gick bort.

Om Bella lever så länge till vete tusan.. Hon är redan gammal för att vara en råtta (2½ år) och hon ser väldigt skruttig ut. Hon rör sig långsamt och segt, sover gärna hela tiden och nu dessutom har hon blivit blind! Stackars lilla krake.

Idag har jag samlat på mig vuxenpoäng genom att lära mig att byta däck på Silver - helt själv! Jag och Patrik skulle åka iväg för att hämta ut pengar och när vi körde på gatan både hörde och kände jag att något var extremt fel med Silver. Vi hann väl åka kanske en 150 meter innan vi stannade och kollade, och så visade det sig att det var punktering på vänster framdäck.

Så det var bara att krypköra i 5 km/h tillbaka och börja byta däcket. Vanligtvis sköter Patrik sådana där saker som har med bilar att göra, men eftersom han har en inflammation i axeln kunde han inte göra det denna gång. Så istället fick jag lära mig att göra det, och det var så himla mycket enklare än jag trott! Efter däckbytet så lokaliserade vi hålet, och till min lättnad var det orsakat av ett litet metallföremål och inte uppskuret denna gång. Förra gången jag hade punktering hade någon skurit upp bakdäcket med en kniv.

Något som var lite tur i oturen var att det var punkteringen kom på framdäcket då båda framdäcken behöver bytas ut (de är flera år gamla). Bakdäcken är i princip helt nya så det hade varit en riktig slap i ansiktet om punkteringen hade hamnat där.

Igår hade jag och Emma en riktig tjejkväll med middag, skratt och pratande. Hennes snubbe var bortrest så vi hade hela lägenheten för oss sjääälva! Under förmiddagen satt jag hemma som en liten gnu och skrev på kandidatarbetet innan jag åkte iväg hem till henne. Jag kom hem till henne vid 17 ungefär och vi satt och skvallrade och tasslade fram till att vi skulle börja göra middag kring klockan 18. Emma hade planerat in en riktig festmåltid, med några ingredienser som jag i vanliga fall inte tycker om - paprika, ärtor och några såser som var gjorda på ostron och fisk. Men hör och häpna när jag till min förvåning tyckte det var jättegott!! Utöver dessa ingredienser fanns även kyckling och lök.

Valparna är äntligen födda! Min långa väntan är nästan över! Läste precis på facebok att valparna föddes i torsdags, men för att upprepa exakt vad det stod:

"Resultatet av torsdagens mödor i valplådan blev 4 hanar och 2 tikar, alla svarttecknade, efter Sedna och Remus!"

I och med att valparna föddes på tosdag (12 april) betyder det att jag var den som vann vadslagningen! Jag hade i och för sig inte rätt med antal valpar men jag hade rätt dag! Nu sitter jag med spänning och väntar. Ska skicka iväg ett mejl till uppfödaren sen, för det passar nog inte så bra att ringa just nu. Dels för att han har valpar, men sedan så har han en högdräktig katt som kommer börja föda under den här veckan.

Finns så många känslor som jag känner just nu att jag inte vet vilken jag ska stanna på.. Glädje, nervositet, spänning...

Något som jag inet upptäckte förrän alldeles nyss är att det är fredagen den 13 idag! Men trots det måste jag nog säga att jag inte känner att jag haft någon otur idag, fast det kan ju lika gärna bero på att jag inte vetat om att det varit en allmän otursdag?

Tidigare idag åkte jag upp till min moster och hennes man för att få hjälp att byta till sommardäck. I vanliga fall är det Patrik som brukar hjälpa mig med det, men nu så ska han inte komma upp förrän på fredag (vilket är fyra dagar efter förbudet att ha dubbdäck). Så jag viftade lite på svansen och förde med mig mutor i form av bullar när jag kom förbi! Det blev ett snabbt däckbyte på kanske 30 min och därefter fikades det under resterande 90 minuter. Kändes lite ovant att köra hem efteråt med sommardäck måste jag säga, är ju så van att ha kanongrepp på vägen med dubbdäcken.

Väl på hemmaplan igen fortsatte jag med mitt kandidatskrivande och jag är nu uppe i 8 sidor! Förlorade lite tid dock när jag satt och försökte komma åt en artikel som helt plötsligt blivit oåtkomlig. De flesta artiklarna sparar jag på datorn men några få har jag bara sparat som länkar, inklusive denna. Det har gått att komma åt den tidigare men helt plötsligt idag gick det inte utan att betala för det. Men efter ca 40 minuters bråkande och sökande lyckades jag hitta en inskannad version som jag kunde använda.

Något som också kanske är värt att nämna är att det var inbrott på gatan igår, mitt under blanka dagen. Hela huset hade blivit länsat på datorer, tv's, pengar, smycken och allt annat av värde. Helt sjukt att ingen var hemma och såg det! Jag var förmodligen hemma under den tiden men vårt hus ligger inte så att man ser det huset som blev drabbat. Förmodligen är det en familj med väldigt typiska tidsvanor - alla sticker iväg till jobbet vid klockan 8 och huset står tomt till klockan 17 varje dag. Med det i åtanke är nog inte vårt hus prio ett med tanke på hur oregelbundna skoldagar jag har, ibland är jag hemma tidigt och ibland sent - det varirerar ju så mycket att det inte finns något tydligt mönster.

Igår hade jag en pluggdate tillsammans med Sanna. Det blev kanske inte så mycket pluggande som någon utav oss tänkte men vi hade det i alla fall riktigt trevligt! Efter bara två timmar tappade vi både fokus totalt vad gäller pluggandet så då började tankarna och konversationerna att fladdra bort åt lite fel håll. En timme efter lunch ungefär gav vi upp och insåg att vi nog inte skulle få så mycket mer gjort.

Väl hemma igen började jag faktiskt skriva på kandidatarbetet, duktig som jag är! Målet är att helt och hållet skrivit klart huvudtexten och kommit en bit på diskussionen tills slutet av veckan. Men i mitt tempo kommer jag nog bara bli klar med huvudtexten är jag rädd. Fast nu på morgonen ska jag faktiskt sätta mig och skriva järnet så jag kan skicka in det till min handledare för utvärdering :)

Igår när jag satt på föreläsningar under förmiddagen i kursen som jag började alldeles nyligen kom jag underfund med en sak. Det är ungefär 120 personer som läser kursen, så det är inte bara folk från min klass utan från de andra agronomutbildningarna också (ekonomer, livsmedlare, växt- och markagronomer, osv). Det som jag kom underfund med var hur RESPEKTLÖSA folk i andra klasser är!

I vår klass sitter vi knäpptysta när föreläsaren pratar, man har telefonen på ljudlöst, ringer telefonen så smyger man ut INNAN man svarar, osv. Ren respekt mot föreläsaren alltså. Men igår så satt folk och pratade men varandra, telefoner ringde och fick sms på full ljudstyrka, en del började gå typ två minuter innan föreläsaren var klar och andra liknande saker. Jag tyckte så synd om föreläsaren.. Hur kul kan det vara att undervisa inför folk som sitter och pratar om annat?

Har fastnat totalt för en ny låt. Eller ny och ny, den har gått på radio ganska länge men fastnade inte för den förrän jag såg videon. Det är den omtalade videon där fem personer spelar på samma gitarr. Älskar verkligen den skäggiga duden i hörnet, han enda uppgift i videon är ju typ att stå och se allmänt cool ut.

Har på den konstant på youtube så att jag både kan titta och lyssna, tycker den är sjukt bra. En bieffekt av att ha lyssnat (och tittat) på den så mycket är att jag går och smånynnar på den så fort den inte spelas. Fast det stör mig inte så mycket, för det är ändå ett jäkligt skönt beat i låten. Enjoy!

Jag älskar verkligen att jag har typisk killhumor i många fall, för annars kan man inte uppskatta och skratta sönder sig till klipp som denna. Den har gått på reklam på 6:an ett tag nu, men har inte lyckats pricka in avsnittet på tv än så har fått nöja mig med Youtube-versionen. För att tycka att den är rolig måste man dock uppskatta Family guy och south park i ren allmänhet, gör man inte det är detta klipp inte något för den personen.

Som jag säkert tidigare nämnt så håller min mamma och moster på att släktforska på deras mammas sida (min mormors sida m.a.o). Min morfar kommer från Norge så det är inte lika lätt att hitta något på den sidan. Mamma brukar uppdatera mig när hon hittar nya uppgifter om kvinnorna på vår sida (finns väldigt få män). Hon har kommit några generationer bakåt och är väl runt 1800-talets början nu. Den uppfattningen jag fått hittills är att min släkt, eller rättare sagt mitt ursprung, är tragiskt.

Praktiskt taget alla kvinnor hade fler oäkta än äkta barn (vilket var väldigt skamligt på den tiden), en har varit prostituerad för att kunna försörja alla oäkta barn som denne haft, alla kvinnor har varit pigor eller haft ett yrke på samma låga nivå och nu nyligen hittade mamma en som suttit fängslad två gånger för barnamord. Hon som var mördare fängslades för första gången vid 17 års ålder. Då kan man ju tänka sig att hon blivit gravid och därefter dödad barnet för att slippa skammen att ha en oäkting?

Jag sitter och funderar på om det om möjligt kan bli värre.. Prostitution, mord och fängelse är inte direkt ord som klingar bra!

Jag hade som tidigare nämnt tänkt att baka bullar idag, men jag behövde handla ingredienser samt lite saker till kylskåpet som ekade tomt. Efter cirka 40 minuter i matbutiken åker jag hem och påbörjar bullbaket, vad upptäcker jag då? Jo, att jag glömde kardemumman! Så eländigt nog var det bara att sätta sig i bilen igen och åka iväg. Men precis innan jag hann sätta foten utanför dörren ropade mama från övervåningen med begäran att det skulle bli pizza ikväll.

Så jag åkte ner till pizzerian, beställde pizzorna och åkte och handlade under tiden. När jag kom tillbaka hade typ Tierps killgäng slagit sig ner och fy satan vilket jäkla liv de förde! Kanske låter gammal när jag klagar på det men man har liksom vuxit ifrån det stadiet när man skriker fastän personen man pratar med sitter en meter bort. Fast de var väl säkert mellan 15-16 år så det hör väl till antar jag ;)

Idag har dagen släpat sig förbi ruskigt sakta, jag har verkligen inte haft något att göra trots att jag haft en lista med saker som jag skulle gjort under dagen. Som att åka och simma på morgonen, åka till pappersåtervinningen, handla och baka bullar. Varför kunde jag inte göra några av dessa saker? Jo, jag har varit så brilliant och glömt kvar plånboken (med körkortet) i mammas bil efter att jag lånat den. Jag kunde ha åkt iväg utan körkortet och fått saker gjorda, men med min tur så hade jag väl stött på Tierps enda polisbil som säkerligen stoppat bilar för rutinkontroller. Så jag valde det säkra före det osäkra och stannade hemma. Jag har roat mig med att ligga och titta på maraton av Scooby Doo på Cartoon network under dagens lopp.

Men så fort mamma kommit hem ska jag hämta min efterlängtade plånbok och äntligen få saker gjorda! Det irriterande med hela situationen är att jag vanligtvis har körkortet och bakomatkortet i jackfickan, eftersom jag tycker plånboken är otymplig att ta med sig när man inte behöver väskan. Men just i tisdags, när jag kom hem med bilen, tog jag med mig hela plånboken när jag skulle tanka upp bilen igen. Efteråt lade jag den i handfacket och glömde totalt bort den. Elände!

Nu har jag "äntligen" kommit hem igen efter en långvisit nere i Nynäs hos Patrik. Väl hemma hade jag tänkt att påbörja veckans skrivning på kandidatarbetet men det blev aldrig av. Istället fick jag för mig att börja städa och rensa inne i garderoben - vilket ockuperade flera timmar av min tid här hemma och jag är fortfarande inte klar.

Under dagen när jag tog en paus från garderoben och slängde en blick på almanackan insåg jag att det bara är en vecka kvar tills den beräknade valpningen som ska äga rum någonstans under vecka 15. Jag önskar nästan att jag inte hade sett det, för nu kommer jag väl knappt kunna tänka på annat under resterande tiden. Det är tikens första kull, och dalmatiner är ju ändå kända för att få stora kullar så jag föreställer mig att hon ser ut ungefär så här i dagsläget:

Ifall man inte ser texten i bilden:
Dalmatian style © Disney
Art © Me (alltså mig själv)